Sanny Lindström berättar om sina erfarenheter som hockeyspelare, från att han spelade landhockey på uppfarten med sina barndomsvänner till varför han än idag brinner för sporten.
– Tränaren sa till mig som sextonårig “jag ser att du fryser, gå in och duscha så att du inte blir sjuk”. Då är man ganska långt ifrån att spela, berättar Sanny.
Sanny Lindström är uppvuxen i en hockeyfamilj med en bror som spelade och en pappa som var vaktmästare och materialare för Huddinges A lag. Lindström började åka skridskor vid treårsåldern, men började senare i ett lag när han var fem år med pojkar ett år äldre. Under sina unga år så spelade han mycket landhockey med sina vänner och redan där började han drömma om SM-guld. Lindström fortsatte karriären i Huddinge A lag, tills han valde att flytta över Atlanten år 1999 för spel i AHL.
– Roligt, något som jag inte skulle velat ha ogjort, men med facit i hand var jag lite för ung och oerfaren för att vara där, det är ett väldigt tufft klimat där borta.
År 2011 går Sannys barndomsdröm i uppfyllelse och han vinner SM-guld med Färjestad BK. Det som har varit Sannys drivkraft för hockey under åren har varit gemenskapen, strävan efter ett mål och glädjen att spela.
– Det är det jag saknat mest efter karriären att man gör någonting tillsammans som ett lag. Det var nog inte det jag tänkte på som liten, då var det bara roligt att leka hockey.
Ungdomstiden
Lindströms ungdomstid var väldigt annorlunda jämfört med vad det är nu, eftersom de började gallra laget redan vid tioårsåldern. Att några av Sannys bästa vänner fick lämna tänkte han inte på mer då, mer än att det var tråkigt.
– Det tycker jag nu i efterhand är åt helvete, för sådant brinner jag för mycket nu, att man ska ge människor och individer utbildning att utvecklas i sin takt.
Sanny var väldigt duktig som tolvåring, så han påverkades aldrig själv av gallringen förrän han blev sexton år och fick sitta på bänken och knappt spela. Under denna period blev han heller inte uttagen till TV pucks lägret, och han var en av fem stycken i laget som inte blev uttagna, vilket gjorde det tufft att bedriva träningarna med så få spelare. Sanny hade några tuffa år som ung spelare och fick sitta på bänken och han minns en semifinal i SM som B-junior:
– Då sa tränaren till mig “jag ser att du fryser, gå in och duscha så att du inte blir sjuk”, då är man ganska långt ifrån att spela.
Hur hanterade du denna motgång som sextonårig?
– I mitt fall tyckte jag att hockey var så förbannat roligt så jag skulle ge mig fasiken på att lyckas och jag tränade hårdare.
Sanny fortsätter:
– Det var lärorikt att lära sig hantera en sådan motgång i ung ålder och det senare formade mig ganska mycket som person och till den spelaren jag blev också. När man summerar är det nyttigt, men där och då var det väldigt tufft.
USA
1999 åker en nittonårig Sanny Lindström över atlanten för spel i AHL och han beskriver det som en väldigt lärorik erfarenhet, där han fick lära sig att både stå upp och tro på sig själv. Han fick möta betydligt äldre spelare som hade mer erfarenhet än vad han hade just där och då.
-En erfarenhet jag inte ångrar, men skulle jag gjort om det skulle jag ha haft några år i dåvarande elitserien och spel i landslaget innan man åker över för att vara mer etablerad.
-Å andra sidan, skulle jag inte haft den karriären jag fick om jag inte hade åkt över de tre åren, så kan man också summera det. Jag lärde mig extremt mycket.
Sanny Lindström har spelat på högsta nivå i många länder. Han anser att det finns några skillnader och det han tycker sticker ut med Sverige är just “lag-tänket” – att man gläds med varandra hela tiden. Utomlands är det en annan sorts individuell konkurrens, det vill säga går det bra för en själv är det någon annan som får spela mindre.
– Till exempel en av de bästa tränarna genom tiderna, Conny Evensson, fick alla spelare att känna sig viktiga oavsett hur många minuter de spelade, berättar Lindström och fortsätter:
– En framgångsfaktor jag upplevt i framgångsrika lag är att spelare som inte spelar så mycket kan få en stor roll i ett avgörande skede och då gäller det att den spelaren är redo och känner sig som en del i laget.
Konsekvenser av “toppning”
Direkta konsekvenser av gallring och toppning kan vara att barn och ungdomar slutar idrotta tidigare och att hockeyn tappar spelare.
– Jag tycker att det är viktigt att vi behåller så många som möjligt inom hockeyn, så länge som möjligt.
“Man kan inte i tolvårsåldern veta vilka spelare som blir bra, man kan självklart se en indikation, men det kommer hända mycket innan spelarna blir tjugotvå år. Jag förstår att det är en konkurrenssituation och jag vill förtydliga att det är inte fult att vara bra. Men när klubbar toppar och har camper för utvalda spelare i tidig ålder tycker jag att det är fel”, berättar Lindström.
Vad är syftet med idrott och människor ska idrotta?
– Att alla känner sig delaktiga och känner tillhörighet. Att kunna göra en aktivitet som man tycker är jätteroligt och få vänner för livet. Men också att man vinner och förlorar tillsammans och strävar efter att klara något tillsammans som ett lag.
Berätta mer om hur du tycker unga ska utbildas både hockeymässigt och utanför hockeyn?
Sanny Lindström tycker att det är viktigt att testa flera sporter och att man inte bara specialiserar sig i hockeyn. Det gynnar ens egna utveckling som människa och den idrott man till slut väljer att satsa på.
-Att alla klubbar som driver en ungdomsverksamhet måste förstå att deras viktigaste uppgift är att forma människor till bra individer med bra och sunda värderingar, men också ge spelarna en positiv upplevelse så att de i sin tur har en bra upplevelse av sport oavsett vilken väg de väljer att ta senare i livet.
Läser man i sociala medier är ett annat stort problem föräldraledare med medföljande nepotism, hur ser du på det?
– Det är oundvikligt att inte ha föräldrar som ledare, för du måste ha ett föräldraengagemang. Det är en viktig del av av idrotten annars skulle inte idrotten snurra runt, berättar Lindström och fortsätter:
– Sedan tycker att det ska finnas en väldigt tydlig struktur från föreningen vad som gäller när man är ledare. Dels vilket sätt man pratar med spelare och hur hanterar vi toppning? När får man göra toppningar? Får man göra det? Den typen av saker. Att kunna tillgodose alla spelare, för man är på olika nivåer och de bästa måste utmanas och de som ligger lite efter ska få utmanas på sin nivå.
Hur ska en ledare vara?
– Någon med grundläggande hockeykunskap, till exempel kunna hjälpa unga att åka bättre skridskor, passa pucken, skjuta och de tekniska färdigheterna. Utöver det, bra och lyhörd människa som vilken ledare som helst, oavsett om du är på ett företag eller är ungdomsledare.
Motgångar
– Det finns en baksida, skador och sådana saker, för mig har det varit en stor baksida med hockeyn och jag har haft många skador under min karriär. Men framförallt den sista där med hjärnskakningen, även fast jag älskar hockey så fick jag betala ett högt pris.
– En annan sak man inte ska underskatta är när man lär sig tycka om människor väldigt mycket, så tvingas de bort från lag, eller att man själv lämnar, vilket är tråkigt. Man blir väldigt tajta och nära varandra i ett lag. Det är roligt, men kan också vara smärtsamt när väldigt bra kompisar tvingas lämna eller när man själv lämnar.
Hjärnskakningar- “ta det säkra före det osäkra”
– Vi är på god väg och vi har kommit väldigt långt. Det finns en medvetenhet som har varit väldigt viktig för mig som jag lyft fram från egna erfarenheter att man inte vetat vad som varit en hjärnskakning eller inte. Nu vet man att har man fått lite ont i huvudet efter en smäll, då kan det vara en hjärnskakning, berättar Sanny och fortsätter:
– Det är svårt för en tolvåring att berätta hur den faktiskt mår. Ta det säkra före det osäkra, framförallt i ung ålder. Det har visat sig att en hjärna som är under utveckling kan ta stora skador. Dessutom viktigt med respekt för motspelare, man behöver inte köra över spelare.
Hur kan man förebygga för att inte få skador?
-Allsidig träning tror jag är jätteviktigt, men också träna medvetenhet på isen att lyfta på huvudet och titta ut på isen. Ishockeyförbundet testar just nu och göra isytor mindre för de yngre, men det får vi inte svar på förens 15 år vad det ger för effekt.
-Det är också viktigt att prata om respekt.
Några råd till spelare som ser upp till både spelare och er i media?
– Att ha roligt, för hockey är världens roligaste sport och att glädjen ska alltid vara det som genomsyrar hockeyn. Man spelar hockey för glädjen, det är en lek i grund och botten och får man motgångar – så ge inte upp! Kör vidare för alla kommer stöta på motgångar vilken nivå du än spelar på och det är ett sätt att lära sig att kunna hantera dem. Lyssna på ledare och prata med dem, de är där för att lära dig att bli en bättre hockeyspelare.
Av: Ellie Lynch
Bilder: Bildbyrån