-Hon accepterade sina förluster och gick vidare. Jag känner igen mig för att när jag kom hit som fjortonåring gav jag inte upp på hockeyn, detta säger Daniel Gheorghiu spelare för J18 om sin hockeyresa.
Gheorghiu var tre år första gången han stod på isen och det var hans pappa som tog med honom till hallen. Vid sex års åldern började han i ett lag i Bukarest som ligger i Rumänien med . Bukarest är en ganska stor stad och innehåller många små hockeylag för barn, men slår sedan ihop lagen när pojkarna blir äldre. Gheorghiu tyckte att sporten var kul och ville fortsätta, eftersom han fick kompisar snabbt och ofta umgicks med de i hallen. Den sport som dominerar Rumänien är fotbollen och ishockey är väldigt ovanligt att barn spelar.
-Min pappa gillade en fotbollsspelare som var ganska bra och han hade spelat hockey innan han spelade fotboll, så pappa tyckte att jag skulle göra likadant, berättar han.
Så det var det som hände, Gheorghiu började först med hockeyn och sedan lite senare fotboll, men tyckte inte att fotboll var lika kul som hockey.
Sedan när Gheorghiu var åtta år, så bytte han till klubben Steaua som han ansåg skulle ge han den bästa hockeyutbildningen. På den tiden scoutade Steaua när de unga spelarna spelade och selekterade sedan de som ansågs ha mest talang vid den åldern. Det var under U12 han kände att hans utveckling tog fart.
Första året i Steaua var sista året Gheorghiu hade en ishall. Vid denna tidpunkt var han nio år och hallen stängdes ned i tre år på grund av ekonomiska skäl. Laget löste det genom att Gheorghiu och resterande lagkamrater spelade hockey i utomhus rinkar och i shoppingcenter. De fick anpassa sina träningstider efter de olika öppen tider som fanns, så antingen tränade laget fem på morgonen eller vid elvatiden på kvällen.
-Det var kallt på morgnarna att spela ute, berättar Gheorghiu.
Resan till Sverige
Gheorghiu har släkt som bor i Säffle, så när han var åtta år åkte familjen på en julsemester till Sverige och i samband med resan tränade Gheorghiu med Säffle. Han tyckte att det var väldigt kul och alla tog väldigt bra hand om honom. Två år senare reste Gheorghiu och sin familj till Sverige igen och han deltog i Reebook hockeycamp (som numera heter Färjestad CCM Hockey Camp). Sedan året därpå återvände han till Karlstad och kände att han tyckte om staden och att han vill fortsätta sin hockey resa här.
-Mina föräldrar var delaktiga i beslutet och det var under en tid som hockey i Rumänien inte var så bra längre, så om jag ville spela hockey i längden så kunde jag inte stanna kvar i Rumänien, berättar han.
När Gheorghiu kom hit till Sverige i U14, så frågade han Färjestad om han kunde komma och provträna.
-Alla välkomnade mig väldigt fint, även fast jag pratade engelska så hälsade alla grabbar på mig och försökte prata med mig. Det tyckte jag var bra, för att jag ska trivas här och börja få kompisar, berättar Gheorghiu.
Det var ett stort kliv för Gheorghiu och första året var väldigt tufft och stora förändringar tog plats med att byta stad, språk och land. Han har bott i Karlstad med sin pappa sedan U14 och hans mamma kommer och hälsar på en eller två veckor per månad. Nu är han inne i sin andra J18 säsong.
Vad var dina förväntningar innan du kom till Sverige?
-Jag trodde att skolan och hockeyn skulle kopplas ihop på ett annat sätt. Schemat vi hade i början var jag inte van vid. Ett exempel på detta var när vi hade skolhockeyn på morgonen och det var helt oväntat.
Gheorghiu fortsätter:
-Jag kommer ihåg min första träning här, den var väldigt tuff och jag var inte fysiskt förberedd för den.
Uppoffringar
Den värsta uppoffringen Gheorghiu fick göra var att lämna familjen, kompisar och att han inte får träffa sin mamma lika mycket.
– Men om jag tänker tillbaka så ångrar jag det inte, för att det var ett bra steg för mig att flytta och hockeyn har bidragit med mycket i mitt liv, berättar han.
Vad skulle du ge för tips till dig själv?
“Att inte förvänta mig att det skulle vara enkelt att lära mig ett nytt språk och börja i en helt ny skola.”
Juniorhockey
-Det bästa med Färjestad BK är att de verkligen bryr sig om dig som människa och inte bara om dig som spelare. De utbildar spelarna som människor också utanför hockeyn.
Vad har ishockey bidragit med i ditt liv?
-Den jag är idag är på grund av ishockey och den största egenskapen jag lärt mig är att samarbeta med andra människor, säger Gheorghiu och fortsätter:
-Det som motiverar mig varje dag är att uppskatta vad jag har, för att de resurser man har här finns inte i Rumänien.
Snabba frågor:
Vem är din idol?
-Den rumänska tennisspelaren Simona Halep, eftersom ingen gav henne en chans i början av hennes karriär och det var få som trodde på henne även när hon spelade på en hög nivå. Hon förlorade tre eller fyra grand slam-turneringar innan hon vann sin första och det visar på ett starkt psyke. Hon accepterade sina förluster och gick vidare. Jag känner igen mig för att när jag kom hit som fjortonåring gav jag inte upp på hockeyn.
Vad är din dröm?
-Att bli professionell hockeyspelare.
Vad är dina intressen?
-Jag gillar att kolla på fotboll, handboll och tennis.
Hur ofta åker du tillbaka till Rumänien?
-När jag var liten åkte jag vid jullovet och vid sommarlovet, men nu åker jag bara på sommarlovet eller vid landslag
Vad är ditt bästa minne?
-När jag spelade i landslaget och gjorde mitt första mål mot Polen
Har du något sämre minne?
-I U16 när vi skulle på SM i Umeå men vi åkte ut, vi var ett riktigt bra lag men vi kom inte riktigt ihop och resan tog slut där, för sedan splittrades gruppen.
https://www.eliteprospects.com/player/568655/daniel-gheorghiu
Av: Ellie Lynch